Logotyp Statens medieråd
Logotyp Statens medieråd


Ny rapport om skadlig mediepåverkan

Senast uppdaterad: 2016-12-29

Vad är skadlig mediepåverkan? Det reder Statens medieråd ut i en ny rapport.

Bandspelare framför vägg med grafitti

Vad som är skadligt medieinnehåll diskuteras i en ny rapport. CC0-licens: Pexels.com

Statens medieråd har regeringens uppdrag att ”verka för att stärka barn och unga som medvetna medieanvändare och skydda dem från skadlig mediepåverkan.” 2015 ändrades de mediepolitiska målen från att ”motverka skadliga inslag i massmedierna” till att ”motverka skadlig mediepåverkan”. Vad skadlig mediepåverkan är diskuteras nu i rapporten Vad är skadlig mediepåverkan?.

En mäktig avsändare

För inte så länge sedan var ”medier” lika med masskommunikation: en mäktig avsändare som spred information till en mängd mottagare. Det handlade om envägskommunikation via press, radio, biograf, tv och senare video och dvd. Med internets publika genombrott under 1990-talet förändrades detta. Den traditionella masskommunikationen har kompletterats med nya digitala kanaler där vem som helst kan nå ut till hur många som helst.

Envägskommunikationen har alltså i allt högre utsträckning kommit att förvandlas till två- och flervägskommunikation. Därmed förändras också vad som kan betraktas som skadligt i mediesammanhang. Tidigare handlade det uteslutande om innehåll i massmedier, t.ex. i form av film, tv-program eller text. I internetsamhället kan även kommunikation mellan människor ses som en del av skadlig mediepåverkan, t.ex. kommunikativa handlingar som hot, förtal och groomning.

 

Rapporten är baserad på tre typer av källor. För det första förarbetena till de lagar, förordningar och instruktioner som använder begreppet skadlig mediepåverkan. För det andra akademisk forskning om skadlig eller negativ mediepåverkan. För det tredje intervjuer med barn och föräldrar om vad de anser är skadligt i medier. Utifrån detta har en typologi bestående av tre olika former av skadlig mediepåverkan tagits fram: skadligt medieinnehåll, skadligt kommunikativt handlande samt skadligt handhavande.

Skräckfilm, kränkningar och fetma

Skadligt medieinnehåll syftar på information som i sig kan framkalla negativa effekter när den når en publik. Det kan handla om skräckfilm som skrämmer små barn, om propaganda eller andra typer av audiovisuellt material som sprids via medierna och påverkar människors verklighetsuppfattning.

Skadligt kommunikativt handlande syftar på när medier används för social interaktion i form av två- eller flervägskommunikation. Det finns åtminstone två olika former av sådant handlande.

Anti-socialt kommunikativt handlande är när medier används för olika former av kränkningar eller kriminalitet.

Socialt och parasocialt kommunikativt handlande avser vad som i dagligt tal brukar kallas för olika former av beroende (t.ex. pengaspelsberoende, datorspelsberoende) samt integritetsproblematik förknippad med registrering av personuppgifter. I det sociala kommunikativa handlandet sker användarens agerande i samspel med andra individer (t.ex. att spela onlinepoker eller onlinedatorspel med andra individer). I det s.k. parasociala kommunikativa handlandet sker handlingarna istället i samspel med icke-personer (t.ex. att spela poker mot botar, alltså ett datorprogram, eller spela datorspel mot s.k. NPC:er, Non-Player-Characters).

Skadligt handhavande syftar på rent fysiologiska effekter av omfattande medieanvändning: fetma till följd av stillasittande, närsynthet, förslitningsskador etc.

Motstridiga studier

Det är långtifrån säkert att alla de olika former av skadlig mediepåverkan som beskrivs i rapporten existerar i sinnevärlden. På snart sagt alla olika forskningsområden finns motstridiga studier och oenighet kring vad som ska studeras och hur detta ska undersökas. Exempelvis finns det ingen diagnos för medierelaterade beroenden – som datorspelsberoende eller mobilberoende – eftersom forskningsunderlaget för sådana i nuläget anses för tunt. Icke desto mindre finns en mängd studier av sådant beroende, även de med motstridiga resultat. Andra typer av skadlig mediepåverkan, t.ex. att barn blir rädda av skräckfilm, är väl belagda i såväl forskning som beprövad erfarenhet. Denna rapport ska således inte läsas som en katalog över vilka typer av skadlig mediepåverkan som finns. Den ska läsas som en sammanställning av vilka former av skadlig mediepåverkan som uppfattas existera av lagstiftaren, i forskningen samt av barn och föräldrar.

 

> Hela rapporten finns tillgänglig för nedladdning här