Logotyp Statens medieråd
Logotyp Statens medieråd


Direktör Ewa Thorslund om bibliotekens viktiga roll

Senast uppdaterad: 2015-10-19

Bibliotekens viktiga roll i samhället betonas när Statens medieråds direktör Ewa Thorslund kommenterar första etappen av satsningen på MIK-bibliotek. ”...alla behöver nya förmågor för att möta och hantera en allt mer komplex omvärld”, skriver hon.

 

Bild

Jag sitter just nu på en ljuvlig plats i försommarsolen. Jag tänker på hur fort den kom och gick… den där vintern och våren. Nu är det plötsligt sommar och jag har alldeles för mycket kläder på mig. Jag är uppväxt med det mycket rationella uttrycket om att man ska ”…svettas in våren och frysa in hösten….”. Man ska härdas, helt enkelt. Men, det känns ju precis lika fånigt att – som nu – ha fleecetröja på när alla andra badar, som att ha flip-flops på fötterna strax innan jul. Allt handlar om timing, helt enkelt, och om att ha en smula känsla för både klimat och händelser, både här och i fjärran.

På en myndighet är det inte känslan som styr, utan en mängd lagar och regler. Dessutom finns en så kallad instruktion, som tydligt sätter ramarna för vår roll och vad vi ska åstadkomma i samhällets tjänst. I Statens medieråds fall handlar det om att vi som expertmyndighet ska bygga upp och tolka vetenskapligt belagd kunskap. På det mest effektiva sättet ska vi sedan sprida kunskaperna vidare till beslutsfattare, föräldrar, alla dem som arbetar med barn och unga, och till allmänheten.

Det är många komplexa frågor som aktualiseras i det nutida medielandskapet- Hur påverkar medie- och informationssamhällets nya logik och förutsättningar oss som individer, nationer, och som samhälle i en mer global kontext? Vad händer med makt- och ägarkoncentration när allt färre aktörer kontrollerar allt större delar av massmedierna och teknikutvecklingen på medie- och kommunikationsområdet? Vad betyder det digitala informationsflödets allt svagare koppling till tid och rum – idag kan vi ta del av vad som helst när som helst och var som helst – för vår värdering och användning av information? Våra nya online-kulturer medför kanske att vi som människor utvecklar nya kognitiva mönster och förmågor? Och, när vi alla har en möjlighet att påverka – vad händer med normer och sanningar? Vi får nya sanningssägare och nya opinionsbildare, men också nya hatare och kränkare. Ett som står helt klart är att vi alla behöver nya förmågor för att möta och hantera en allt mer komplex omvärld. Jag upprepar gärna att… allt handlar om timing och om att ha en viss känsla för både händelser och klimat, både här och i fjärran.

Det har helt nyligen diskuterats och debatterats kring bibliotekens roll och om hur närvaro, samvaro och kommunikation i värsta fall spårar ur. Stockholms stadsbibliotekarie Katti Hoflin skriver i ett inlägg i Svenska Dagbladet http://www.svd.se/kommentar-av-katti-hoflin-om-social-oro-pa-biblioteklänk till annan webbplats att ”… vi (biblioteken) är inte svaret på alla samhällsfenomen. Men vi speglar det samhälle vi har. För vi är gratis och alla är välkomna hit. Riktigt bra bibliotek bygger hela samhället. Vi gör det i det tysta, vardagligt. Varje dag får en människa tag i ett mer avancerat språk, litteratur, hopp….”

Jag tänker inte bli en del av debatten kring huruvida det ska vara tyst och stilla eller inte inom bibliotekets hägn. Däremot vill jag upprepa hur viktiga biblioteken är för ett gott samhälle: En bemannad plats (ja, kanske inte alltid) med kvalificerad personal som förutom att verka för läsning och litteraturens spridning också har uppdrag att verka för demokrati, digitalisering och en ökad medie- och informationskunnighet i samhället.

Statens medieråd har sedan 2013 drivit ett projekt tillsammans med Svensk Biblioteksförening för att öka kunskapen om barns och ungas medievardag hos landets bibliotek och bibliotekarier. Under 2014 ställde vi frågan till landets skol- och folkbibliotek om de aktivt vill vara ett så kallat MIK-bibliotek (där MIK står för medie- och informationskunnighet). Vi tänkte oss att kanske ett 20-tal aktörer skulle svara positivt på vår förfrågan, men till vår stora glädje ville över 400 bibliotek aktivt bidra till en ökning och spridning av kunskap gällande MIK. I det material som vi har tagit fram och distribuerat finns diskussioner och övningar kring t ex vad som är sant och inte sant, vad som är reklam respektive propaganda, samt hur information kan vara hårdvinklad och lärdomar kring det. Kort sagt: vem säger vad, hur och varför?

Framöver hoppas vi att ännu fler bibliotek vill delta i projektet. Vi vill bidra med mer kunskap. För att visa att vi faktiskt har kommit en bit på väg har vi tagit fram en karta över Sverige där alla kommuner som har involverade och engagerade MIK-bibliotek är orangefärgade. Orange färg ger större möjligheter till att minska kunskapsklyftorna och att minska de ”svarta hålen” i demokratin. Om detta är jag helt övertygad. Orange är då inte det nya svarta skulle man kunna säga.

Med sommaren följer Almedalen. Oavsett hur man rapporterar kring rosévinsfester och annat så har det under senare år skett en ökning av antalet ”vanliga människor” på plats som tar del av ett mycket brett utbud av seminarier och föredrag. Där deltar också Statens medieråd i seminarier, presentationer och debatter tillsammans med andra myndigheter och samhällsaktörer. Exempelvis samarrangerar vi ett seminarium med Myndigheten för kulturanalys kring ungas medie- och kulturvanor. Vi deltar också i samtal kring rekrytering av unga till våldbejakande extremistiska grupperingar (ett seminarium arrangerat av den av regeringen tillsatta samordnaren mot våldsbejakande extremism och i vars referensgrupp Statens medieråd ingår).

Efter sommaren står vi inför nya uppdrag och lanseringar av rapporter och material. Myndighetens stora enkätundersökning kring barns och ungas medievardag – som kommer vartannat år och senast nu i april 2015 – följs under hösten upp av ytterligare en delrapport. I denna rapport görs en fördjupning och analys kring hur barns och ungas medieanvändning kan kopplas till föräldrars inkomst- och utbildningsnivå. Ett spännande underlag som tidigare inte har producerats i motsvarande form och omfång i Sverige.

Jag stänger nu av min laptop. Inte för att viljan till kommunikation har minskat utan för att mitt batteri helt enkelt strax laddar ur. Jag hoppas att alla ni som läser denna krönika har en möjlighet att både ladda ur – och ladda upp – under kommande sommarveckor. Och, jag lovar… snabbt som ögat måste den där förfärliga fleecetröjan fram igen. Och, när jag tänker fleece så tänker jag på en känd IT-entreprenör som i slutet av 90-talet faktiskt trollband många klädda i svart kostym i sin orangea skapelse. Och, då… kan man nog kanske säga att just orange var det nya svarta.

I dag, tjugo år senare eller så, står vi inför nya utmaningar. Men innan vi tar tag i dem igen hoppas jag att ni alla får lite ledigt.

Ewa Thorslund
Direktör
Statens medieråd