Logotyp Statens medieråd
Logotyp Statens medieråd

Filmen “The Goonies” granskad på nytt – efter 36 år

Senast uppdaterad:

Stolsrader i biosalong

Foto: Shutterstock.

Filmen Dödskallegänget, eller The Goonies som den heter i original, har nyligen lämnats in till Statens medieråd för granskning, trots att filmen granskades och fick en fastställd åldersgräns för 36 år sedan.

Statens medieråds filmgranskare om den nya bedömningen:

Varför granskas The Goonies på nytt?

Äldre filmer som ska visas på bio igen brukar ibland lämnas in för omgranskning. Det beror på att filmdistributören vill visa filmen med en lägre åldersgräns än vad som ursprungligen fastställdes, eller som i det här fallet, i en annan version. Filmen The Goonies – Dödskallegänget på svenska – har aldrig visats i oklippt version på bio i Sverige. När den granskades 1985 blev åldersgränsen 11 år, men med ett antal scener bortklippta. Nu vill en filmdistributör göra filmen tillgänglig för biografvisning igen, denna gång i oklippt version, och då behöver filmen granskas om.

Varför klipptes den ner på 1980-talet?

Filmen godkändes för offentlig visning från 11 år, men med 7 scener bortklippta. Dessa scener ansågs inte kunna ingå om filmen skulle visas med 11-årsgräns. Alternativet skulle ha varit att visa filmen med åldersgränsen 15 år, men antagligen ansåg filmdistributören att detta inte matchade filmens tänkta målgrupp.

Det är svårt att veta hur de filmcensorer som bedömde filmen resonerade, men beskrivningen av de bortklippta scenerna finns kvar, exempelvis: ”vanskapt man behandlas illa av sin bror”, ”pojke kämpar med lik instängd i kylrum” och ”pojke hotas få fingrarna avklippta”.

Varför gör STMR en annan bedömning nu?

När filmen nu granskades på nytt fastställdes även den oklippta versionens åldersgräns till 11 år. Flera av de scener som lyftes fram av filmcensorerna på 80-talet var även bidragande till åldersgränsen denna gång, men de bedömdes inte vara av sådan art att hindra att filmen skulle kunna ses av 11-åringar. Filmen utspelar sig i en äventyrlig kontext och har en genomgående lättsam ton vilket har bidragit till 11-årsgränsen, även utan klipp.

Har synen på vad som är skadligt förändrats?

Ja, sett ur ett längre perspektiv är det absolut så. Även kriterierna i filmgranskningslagen har förändrats över tid. Tidigare kunde filmcensorerna förbjuda inslag i filmer för att de ”stred mot goda seder”, ”förvillade rättsbegreppen” eller kunde ”verka förråande”. Idag utgår bedömningarna enbart utifrån kriteriet om en film kan vara till skada för välbefinnandet för barn i den aktuella åldersgruppen. Filmgranskarna kan heller inte förbjuda eller klippa i filmer.

Så synen på vad som är skadligt har förändrats över tid, men det har även barns medievanor. Barn idag har sett betydligt mer film och tv än vad barn i motsvarande ålder på exempelvis 80-talet hade gjort.

En ökad konsumtion av rörlig bild från tidig ålder ka antas leda till en slags tillvänjning och att barn idag är mer vana vid olika typer av innehåll, och att de därför inte upplevs som lika skrämmande. Därför kan samma film bedömas som mindre skadlig för barns välbefinnande idag än för ett antal decennier sedan. För att hålla sig uppdaterade kring detta genomför filmgranskarna regelbundet så kallade barnpaneler där de visar en film för en grupp barn och diskuterar med dem om innehåll och åldersgränser.

Fakta:

Statens medieråds filmgranskare granskar film som ska visas offentligt, de ska ha kvalificerad utbildning och erfarenhet i barnpsykologi, sociologi, pedagogik, barnpsykiatri eller annat ämne som är av värde vid prövningen.

Länkar